Den frågan ställde vår säljare Tobias vid vårt senaste telefonsamtal. Och jag fick inte fram nåt riktigt svar...
Det här husbygget upptar otroligt mycket av vår fritid och vår energi. Något som vi visste från början, och jag tror också att vi var hyfsat förberedda på det. Inställda på att lägga 90% av fritiden på huset. För det är så vi har resonerat, ha en del av livet fritt från husbygget. Vi måste ta oss tid att göra annat också. Roliga saker. Hinna träna, eller bara vara.
Att bygga hus är en mental resa såväl som en ren fysisk förvandling av en plats. Aldrig trodde jag att det skulle vara så många känslor inblandade i ett husbygge. Drömmar som blir till en ritning, som blir en offert. Man funderar på vad som är värt att satsa lite extra på. Var man kan spara in lite. Ena dagen är ångestfylld, frenetiskt googlande på ränteprognoser och sannolikheter för husbock och vattenskador medan det andra dagar är ett euforiskt bläddrande i inredningsmagasin och huvudet fullt med färgprover, kakelplattor och mentala bilder av framtida julfiranden och fester i vårt hus. Oavsett vilken typ av dag så är huset det första jag tänker på när jag vaknar, och det sista innan jag somnar.
Nu står det där på tomten. Det yttre skalet till vad som ska bli ett färdigt hus. Vårt hus. Vi upptäcker aspekter och detaljer vi inte riktigt tänkt på innan. Som att vi från övervåningen kommer ha en väldigt fin utsikt, vi ser stora delar av Falun och ända till sjön Runn.
Igår när vi åkte uppför vår gata och såg huset, med tak och allt, för första gången förstod jag inte direkt att det var vårt hus som stod där. Så stort. Och fint, så otroligt fint. Vi svängde upp på garageuppfarten och en lång stund var vi båda knäpptysta och helt stilla. Jag tror inte ens jag andades. Sen kom glädjeskriket.
Det känns overkligt, men samtidigt väldigt verkligt för det är mycket möda och hårt jobb bakom att det faktiskt står ett skal till ett hus på Lövberget 1:52. Jag är otroligt lycklig och ödmjuk inför att vi är så priviligerade att vi har fått den här möjligheten. Samtidigt vet jag att det är otroligt lång väg kvar innan vi ens kan fundera på att flytta in. Mycket hårt jobb, långa timmar och många moment som kan gå fel. Men vi tar problemen när de kommer, för nu har vi kommit en rejäl bit på vägen och hittills har allt gått över förväntan.
När allt kommer omkring så är det ju faktiskt "bara" ett hus. Allt flyter på som det ska och huset känns rätt. Så svaret på frågan är att det känns bra, fantastiskt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar